tisdag 1 juni 2010

Det är ojääättviiist!!


”Ett folk som bor för sig självt, som inte räknar sig till de andra.” citerade den fd. israeliske Sverigeambassadören Zvi Mazel Fjärde Mosebok i Jerusalem Post i går. Snyft, snyft, snyft. Jag undrar, vilka syftar han till? Är det Gazaborna som levt isolerade sedan sitt "fria demokratiska val" 2006? Eller är det Israel som alltid blivit räddade av USAs vetorätt i FN? Det är så oooojättviiiist!!

Tycker han det är fel att ett land kritiseras för att använda våld mot civila? Hur rättfärdigar han då att inte palestinierna får skjuta kortdistansmisiler precis som de behagar? Eller tycker han att det är orättvist att Gaza får hjälp med humanitärt bistånd? När de själva varje år får hjälp av USA med, bland annat, ca 25% av sin militära budget. När deras skyldighet som ockupationsmakt är att själva bistå invånarna med förnödenheter. En skyldighet som i dag inte uppfylls enligt Amnestys senaste rapport. Ojäääättviiist!!

Men jag minns den här känslan. När jag var liten och inte fick slå min bror som var ett när jag var fem. När han bara fick och fick - och jag satt där helt utan. Ooojättviiist! Ska vi inte göra det rättvist? Jag har en idé. Låt oss starta en ny insamling. Låt oss kalla den "Ship to Tel Aviv". Vi kan lasta en yacht med förnödenheter. Vad sägs om sollotion och fina ostar?
Sedan kan vi uppleva Medelhavet på ett nytt sätt.

2 kommentarer:

Johannes Forsblom sa...

Hej Tove!

Jag tror att du inte är ensam om att känna dig klämd mellan Israel- och palestinavänner.

Det finns många kristna som över hela världen kämpar för fred mellan Israel och Palestina. Och det handlar inte om att ta ställning för den ena eller den andra parten i en slags svart/vit konflikt.

Det enda som kan bära frukt är att motståndarna börjar att tala med varandra.

Läs mer om varför Kyrkornas världsråd just nu har en fredsmanifestation i Israel och Palestina här:

http://darenpagatan.blogspot.com/2010/06/world-...

Tove sa...

Tack Johannes för länken!
Jag håller med dig. För mig är det viktigt att mitt ställningstagande enbart grundar sig på analyser gällande krigsrätt och mänskliga rättigheter.

Därför tar jag inte ställning för en part - för partens skull. Utan efter de lagar vi har. Artikel 51 kräver klart och tydligt proportionalitet i självförsvar. Jag tror att vägen till fred är att lyda de lagar vi har. För att bana väg för samtal.

Jag följer Svenska kyrkans arbete redan och tycker ert tillvägagångssätt och era metoder är de mest effektiva. önskar att alla kunde arbeta på samma sätt.