Världsfred i en liten ask

Min blog kommer inom snar framtid läggas ned. Den kommer nämligen inte längre fylla någon funktion. Anledningen är att alla världens problem snart kommer att vara lösta. Som jag har funderat över svaren på världens stora frågor. Samtidigt har Said Jalili, Irans säkerhetschef tillsammans med presidenten Mahmoud Ahmadinejad, kommit på lösningen och svaren. Alltihopa har sedan lagts i ett paket som tyvärr inte har offentliggjorts ännu men jag väntar med spänning...

Mest nyfiken är jag förstås på vilken genial idé de kommit på och hur de tänkt gå till väga för att verkligen lösa alla världens problem. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur överlämnandet av detta paket ska te sig och vem det är till. Och hur ser paketet ut? Har de slagit in det i silkespapper och knutit hårt med glansiga snören som sedan krusats eller har de lagt det i en presentask med ett lock som går att lyfta av? Ja, frågorna är många och jag väntar som sagt med spänning på offentliggörandet...

Peace Love and Understanding

När jag och min bror var små brukade han nypa mig. Jag slog tillbaka så hårt jag kunde och kunde inte för allt i världen förstå när mamma blev arg på mig och sa att jag som var större och starkare borde veta bättre. Det som gjorde mig argast och mest frustrerad var att mamma tröstade honom fast även jag var ledsen. Ofta förekom dessa incidenter och hela tiden kände jag den stora orättvisan.

Jag ville inte bli arg och upprörd idag men kunde inte låta bli när jag såg reaktionerna på artikeln om Israels 60-årsfirande i dagens DN. När verkligheten ser fruktansvärd ut kan objektivitet låta som kritik. Det har diskuterats till leda vems fel det är och huruvida media är vinklad. Det räcker nu. Khalas!

Medan vi här hemma diskuterar vems fel det är och vem det är mest synd om lever dessa såkallade gubbar och kärringar på minnen och hopp. Och de lever i misär. Det är dessa människor det handlar om och det är just dessa människor vi ska lägga vår energi på.

Det är staten Israels 60-års dag men det är samtidigt någon annans 40-års dag. Peace Love and Understanding. Låt oss dra oss till minnes vad som låg i fokus då. Människan. Kom gärna förbi Uppsala Konstmuseum och se vår affischutställning som invigdes idag. Låt er inspireras av en tid där optimism rådde och tron på att kärleken övervinner allt. Invigningen var sprängfylld med 60-åringar som småleende mindes tillbaka. Om 40 år vill jag uppleva samma sak.

Min Förtröstande Fikus

Tänk att det finns en varelse här på jorden som nästan alla invånare äger. Den är älskad och kärleksfullt omhändertagen av många –om den har tur. I andra fall, och jag gissar på de flesta, får den stackars lilla hjälplösa varelsen utstå värre saker än vad en människa skulle kunna drömma om…

Den lever i fångenskap långt borta från sin naturliga ursprungsmiljö. En del får aldrig någonsin se solens strålar, ett flertal får aldrig känna frisk luft. De som vanvårdas torteras långsamt till döds med långa perioder helt utan vare sig vatten eller omsorg.

Varje dag ser jag dessa stackars halvdöda krukväxter och det svider inombords när jag tänker på det spirande liv som långsamt tynar bort.

Under min termin i Kairo fick mamma, den enda jag litar helt och fullt på när det kommer till mina små älsklingar, hela ansvaret. En liten benjaminfikus som stod i köket i studentkorridoren fick jag de andra att lova dyrt och heligt att de skulle vattna. När jag efter fem månader kommer hem igen finner jag till min fasa den lilla plantan stå helt snustorr full med vissna blad. Jag tänkte ”skam den som ger sig” och satte igång ett återupplivningsförsök. Alla bladen drogs av, kvar blev två små ynka kvistar, och den fick vatten. Det tog inte mer än en vecka så kunde man börja urskilja små gröna skott överallt på kvistarna. Nu, fyra månader senare står den och stoltserar i köksfönstret full med gröna blad och sprudlande av liv. Det är det mest uppiggande jag varit med om på länge. När det ibland känns som att allt hopp vore ute kan jag erinra mig min lille vän där ute i köket. För visst inger det en smula hopp om livet?
Länk