Israel har ingen respekt för symbolers värde

Det är väldigt oroväckande när ett demokratiskt land struntar i symboler som Röda Korset och vit flagg. Värdet i dessa symboler bör sitta inpräntat i var och ens medvetande.

Under invasionen av Gaza 2007 bombades en av Röda Korsets bilar. Trots att den varit väl utmärkt med symbolen på taket. Trots att Röda Korset är en opartisk organisation. Nu berättar journalisten Jamal Elshayyal, ombord på färjan Mavi Marmara att besättningen viftat med vit flagg och ändå blivit beskjutna. Civila som viftar med vit flagg - blir beskjutna.

– Trots att vita flaggor viftas hör jag fortfarande skottlossning. 2 personer har dött och 16 skadats, hörs Jamal Elshayyal säga i direktsändning i Al Jazeera.

Sedan tystnad....

Om en halvtimme startar vi från Sergels torg.

Fredsaktivister är inte terrorister - öppet brev till Niklas Wykman

I dag har israelisk militär mördat minst nitton europeiska hjälparbetare. MUF-ordföranden hyllar detta och kallar hjälparbetarna för "idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare". Och just där har vi själva kärnan i problematiken. Tack Niklas Wykman för att du belyst detta.

I alla år har vi pro-palestinier och fredsaktivister fått utstå dessa glåpord. Så länge vi klassas som terrorister, både fredsaktivister och Gazabor, kommer omvärlden strunta i vad som sker i Gaza - och just därför måste vi nyttja andra åtgärder som Ship to Gaza. Moment 22. Förstår du?

Men vet du Niklas att i dag liksom under invasionen 2007 stod vi "terrorister" samlade utanför den israeliska ambassaden. Och du borde komma dit för att se vilka vi är. Kom till Sergelstorg i kväll klockan 18 och se detta: Vi är helt vanliga människor, från alla klasser, i alla åldrar med en sak gemensamt. Vi kan inte sitta hemma och se på hur 1,5 miljoner människor, varav hälften barn, nekas all form av humanitär hjälp. Vi kan inte tillåta att ett land bryter mot internationell lag om och om igen.

Någonstanns känns det riktigt obehagligt att du får uttala dig i media med din totala okunskap om folkrätt, FN-stadgar och mänskliga rättigheter. Vet inte hur många högskolepoäng du har men jag gissar att du inte läser till folkrättsjurist.

Jag träffade nyss en tjej vars pojkvänns pappa (obs: ej ideologiskt driven israelutrotare) suttit på den attakerade båten. Hon stod där helt fredligt med sorg i ögonen. Du borde ge dig ut och träffa dessa människor istället för att sitta och sprida hat på facebook och twitter.

En liten andekdot

I dag tänker jag bjuda på en liten anekdot. Eller andekdot som jag valt att kalla det då det just kommer att handla om änder.

Det var för några dagar sen, i onsdags för att vara mer precis, jag satt med en bunt PM om väpnade konflikter. Bunten var lika tung som själva ämnet. Då, när allt kändes som mest obehagligt, ringde det i telefon. Det var Pluttan (a.k.a Rosie).
- Det ramlar änder ur en tall, sa hon.
- Va? sa jag.
- Först var de tre, nu är de fem, sa hon.
- Ramlar det änder? frågade jag, fortfarande förvirrad.
- Ja, jag trodde först det var två kottar, men sen såg jag att det var andungar, svarade hon.

Det framgick snart att hon satt i en skogsglänta vid Enköpings regemente och bevittnade hur en andmamma med två barn stått och hojtat under en tall. Plötsligt och från ingenstans hade det störtat ner ytterligare två andungar. Nu var de alltså fem familjemedlemmar. Vi begrundade ett slag tanken på att det kunde vara ett bo högt där uppe i tallen. Men lägger änder bon i träd? Tillslut besämde vi oss för att släppa ämnet, hon skulle höra av sig om det hände något mer.

Jag återgick till min PM-bunt som nu kändes mindre tung. Någonstans mellan Västsahara och Somalia ringde det igen. Det var Pluttan.
- Nu är de åtta, skrek hon.
Det hade alltså störtat inte mindre än fem andungar ur en och samma tall. Några av dem hade studsat ett par gånger. Det faktum att mamman byggt sitt bo där var nu fastställt. När hela familjen var nedramlad hade mamman räknat in dem och spatserat iväg med ungarna bakom sig på ett rakt led. Pluttan hade slängt ur sig någa gliringar till förbipasserande soldater att där fanns minsann några som kunde gå rakt i ett led.

Hur som helst kom jag att tänka på den andfamilj här i Uppsala som varje år spatserar från BMC till svandammen. De är tvungna att korsa en större väg och får med det hjälp av BMCs studenter, som helt sonika stoppar trafiken. Ingen är på det klara med varför andmamman väljer denna krångliga plats år ut och år in. Men det blir alltid en gullig notis i tidingen. När jag berättade detta för pluttan blev hon helt tyst. Sedan utbrast hon:
- De här måste ju över E4:an!
Nu funderade vi ett tag över vad för en morsa väljer att föda sina ungar högt uppe i en tall flera kilometer från vatten. Det var Pluttan som kom på det.
- Det är klart, sa hon, hon blev ju också tappad från en tall som barn.

Så var den saken utredd.

GD

Morgonvandring i mammas och pappas trädgård

Gullvivor innan pappa raderat ut dem med gräsklipparen.

Tusenskönor i morgonsol.

Vattnet ut grodfontänen risslar nedför skuggiga stenblock.

En röd tulpan från humlans perspektiv.

En ensam backsippa bland ludna lammöron.

Nattens daggdroppar som dröjt sig kvar i lupinbladen glittrar i morgonsolen.

I dag blir en bra dag...

Gaza is calling my name

Nu är det klart. Jag kommer göra det! Inte i dag, men snart...

I dag tänker jag bara ha roligt och skratta. Kanske det blir sista gången jag gör det på riktigt.

Ibland finns det bara dumma frågor

Hon: Skulle du sälja mig för pengar?

Han: Vad menar du?

Hon: Ja, men om du fick 20 miljoner för mig. Skulle du tacka ja då?

Han: Ja, men sen skulle jag leta upp dig.

Hon: Mäh, det gick ju inte.

Han: Jo, du sa ju inget om det.

Hon: Okej, så här då, om någon sa att du fick 20 miljoner bara sådär. Men, då skulle du aldrig få se mig igen.

Han: Men jag skulle vilja dela hälften med dig i så fall.

Hon: VA! Skulle du göra det, sälja mig för pengar?

Han: Ja, fast jag skulle binda för mina ögon så jag inte såg dig. Du sa aldrig något om att höra känna eller lukta.

Hon: Så du skulle kunna tänka dig att bli blind för min skull...

Han: Ja, jo... Eller, det skulle vara enklare att täcka för dig istället.

Själv fick jag aldrig någon

Han sa: Jag vill inte ha en sån där i huset. Den ger en liten flicka en falsk föreställning om vad skönhet är, för att inte tala om anatomi. Om en riktig kvinna vore byggd sådär skulle hon falla pladask på näsan.

Hon sa: Om vi inte ger henne en sån som alla andra flickor har kommer hon känna att hon är udda. Det kommer bli en stor grej. Hon kommer att längta efter att bli sån. Bortträngning leder till sublimering, det vet du ju.

Han sa: Det är inte bara de där spetsiga plasttuttarna, det är alla kläderna. Kläderna och den där idiotiska pojkdockan, vad han nu heter, han med påklistrade kalsingar.

Hon sa: Bättre att få det undanstökat nu medan hon är ung.

Han sa: Låt gå då, så länge jag inte behöver se det.

Hon kom farande nedför trappan, som sjuten ur en kanon. Hon var spritt naken. Hennes hår var kapat rakt av, huvudet var vänt bak och fram, några tår var borta och hon var tatuerad med violetta snirklar över hela kroppen. Hon stötte till krukan med azalean, darrade för ett ögonblick, en kantstött ängel, och föll.

Han sa: Det verkar inte som vi behöver oroa oss.

Margaret Atwood