Paus

Jag tar en liten paus i bloggen.

Välkommen att följa mig på Dailybarbie

I väntans tider..

Frukost

Yes!

Jag har (äntligen) lärt mig hur man laddar bilder till bloggen från mobilen. Ingen behöver längre våndas med frågor som vad jag har på mig för dagen eller åt till lunch. Jag börjar med min frukost. Se, läs och njut!

Obs: Tallriken är lördagens loppisfynd från Täby, koppen är från Sirius loppmarknad. Brödet är köpt på ICA Esplanaden, Östermalm. Gurkan har Stoffes mamma odlat och min mamma har odlat tomaten. (Kaffet vet jag inte).

En katt bland prinsessorna

Jag sitter på min balkong och lyssnar på svalorna. De flyger högt i kväll. Solen är på väg ner och himlen blir könsneutral. Det babyblå blandas med rosa. Snart blir den orange. Det är så vackert att det gör ont i själen.

”Jag tycker färgen rosa borde förbjudas” sa en gång en person jag ser upp till.

Dagens föräldrar är så genusmedvetna att kommande generation blir färgblind. Hur kan vi då tala om att förbjuda en färg - så vacker att Gud valde den på sin kvällshimmel?

Det är inte så ofta jag talar om valet av namn på min blogg. Det är inte så ofta folk frågar. Istället drar man förhastade slutsatser.

”Jag trodde inte du var feminist” sa en gång en annan person jag ser upp till, efter ett seminarium om feminism.

Jag frågade hur det kom sig.

”Du har ju så mycket feminina attribut” fick jag till svar.

Nu vill jag berätta om min uppväxt. Mina föräldrar valde liksom Pops att jag skulle få en könsneutral uppväxt. Det var inte alltid roligt att gå till dagis med könsneutrala kläder. Det var inte alltid roligt att vara ensam katt bland tjugotvå prinsessor på maskeraden. Lika jobbigt kunde det vara att bara äga en barbiedocka (som farmor så barmhärtigt smugglat med till mig en gång) när alla andra hade minst tio.

Det var stundvis jättejobbigt. Men - jag kände mig aldrig utanför. Jag var unik. Och den känslan har jag med mig än i dag, över tjugo år senare. Jag blev uppfostrad till en stark, oberoende individ. En katt bland prinsessorna. Hade det inte varit för mina föräldrars strävan, jag förstår nu att det inte alltid varit så lätt, hade jag inte varit den jag är i dag. Stark, självständig - och jag har alltid gått min egen väg.

Jag kunde inte bry mig mindre om vad folk tycker om mig. Jag skrattar inte åt killars sexistiska skämt för att lätta upp stämningen på festen. Jag drar mina egna och tar upp lika mycket plats som killarna – för jag har inte lärt mig något annat. Jag har aldrig gett upp mina drömmar för en partner. Att de sen varit beredda att ge upp sina har bara fått mig att tappa respekten för dem. Jag skiter fullständigt i min kroppsbehåring - och i andras. Jag avstår från stringtrosor för att de skaver. Inte för att de förtrycker. Jag lämnar klackskorna hemma när jag går ut. Jag vill kunna dansa till solen går upp. Men de får gärna stå i garderoben för jag fascineras av dem. Jag klär mig helst i klänningar, volanger, glitter och spets. Jag gillar att se mina nymålade naglar fara fram över tangentbordet på min rosa dator när jag skriver politiska analyser. Jag älskar färgen rosa, precis som en pojke på förskolan där jag jobbar extra.

Jag är feminist. Just därför klär jag mig exakt som jag vill.

USA har en betingad refelx att ge Israel obetingad rätt

Lika reflexmässigt som Pavlovs hundar dräglade för en ringklocka godkänner USA Israels agerande och ger dem "obetingad rätt". Betingad reflex att ge obetingad rätt - om man får vara lite ordvitsig. Vilket jag tänker vara i dag. Konkreta bevis behövs tydligen inte.

–Israel har en obetingad rätt att få ta hand om sina säkerhetsintressen. Israel har rätt att veta – de ligger i krig med Hamas – om vapen smugglas in eller inte, tycker USA:s vicepresident Joe Biden.

Jag skulle vilja klargöra ett och annat för herr Biden:

1. Man kan inte "ligga i krig" med ett område man ockuperar och besitter full kontroll över. Enligt Ove Bring, professor i folkrätt, slutar jus ad bellum (legitimitet till krig) gälla så fort ett land ockuperats. Att Gaza haft ett "fritt" val spelar ingen roll. Området är fortfarande under israelisk ockupation. Nu gäller jus in bello (lag om användning av våld eller lag om förhindrande av krig) där vissa skyldigheter ställs på ockuptionsmakten. Bland annat proportion i våldsanvändning.

2. Att med hjälp av FN:s artikel 51 hävda att man agerar i självförsvar räcker inte heller. Även om det går att hävda att hotet inte behöver komma från en annan stat (en definitionsfråga då det egentligen inte står klart och tydligt) - måste försvaret vara i proportionalitet med hotet. Hamaz utgör inte ett så stort hot att Israel kan utöka sin säkerhetszon hur som helst och mörda fredsaktivister.

3. En ockupationsmakt har vissa skyldigheter gentemot civilbefolkningen. Skyldigheter som Israel inte lever upp till. Att mörda 1500 varav 1/3 barn är inte okej. Inte heller att släppa vit fosfor över oskyldiga barn och kvinnor. På grund av detta har omvärlden rätt att rycka in. Enligt jus ad bello har vi till och med rätt att gripa in militärt då vi kan hävda att Gazaborna utsätts för etnisk rensning.

4. Nej Biden, det är inte lagligt att attackera fredliga, obeväpnade civila på internationellt vatten. Tvinga dem in i sitt land och fängsla dem utan möjlighet att träffa sina advokater. Det är inte okej att förstöra och manipulera bevismaterial.

5. Det är olagligt att utöka sin säkerhetszon när, hur och som man behagar.

Att godkänna detta beteende liksom alla andra lagbrott Israel gjort sig skyldiga är en skymf mot det rättssystem vi satt upp. En skymf mot statsvetare och folkrättsjurister som arbetat fram dessa lagar genom århundraden. Om inte Israel ställs inför rätta omedelbart kommer omvärlden snart tappa förtroendet för våra lagar. Liksom för "heliga" symboler som vit flagg och Röda Korset vilka Israel, som förmodligen enda land i världen, spottar på.

Stäng munnen - du dräglar skit!

Det var Iran som gjorde det!

"Den israeliska regeringen anser att det är "helt och hållet möjligt" att det är Iran som ligger bakom fartygsaktionen med förnödenheter till Gaza".

Jag anser att det är "helt och hållet möjligt" att Israels regering ligger bakom morden på ca 10 oskyldiga européer på internationellt vatten.

Vi får väl låta en oberoende utredning klargöra detta.

Synd bara om alla de människor som ägnat månader åt att samla in förnödenheter. Så får Iran äran.

Taskigt!

Det är ojääättviiist!!

”Ett folk som bor för sig självt, som inte räknar sig till de andra.” citerade den fd. israeliske Sverigeambassadören Zvi Mazel Fjärde Mosebok i Jerusalem Post i går. Snyft, snyft, snyft. Jag undrar, vilka syftar han till? Är det Gazaborna som levt isolerade sedan sitt "fria demokratiska val" 2006? Eller är det Israel som alltid blivit räddade av USAs vetorätt i FN? Det är så oooojättviiiist!!

Tycker han det är fel att ett land kritiseras för att använda våld mot civila? Hur rättfärdigar han då att inte palestinierna får skjuta kortdistansmisiler precis som de behagar? Eller tycker han att det är orättvist att Gaza får hjälp med humanitärt bistånd? När de själva varje år får hjälp av USA med, bland annat, ca 25% av sin militära budget. När deras skyldighet som ockupationsmakt är att själva bistå invånarna med förnödenheter. En skyldighet som i dag inte uppfylls enligt Amnestys senaste rapport. Ojäääättviiist!!

Men jag minns den här känslan. När jag var liten och inte fick slå min bror som var ett när jag var fem. När han bara fick och fick - och jag satt där helt utan. Ooojättviiist! Ska vi inte göra det rättvist? Jag har en idé. Låt oss starta en ny insamling. Låt oss kalla den "Ship to Tel Aviv". Vi kan lasta en yacht med förnödenheter. Vad sägs om sollotion och fina ostar?

Sedan kan vi uppleva Medelhavet på ett nytt sätt.

Israel har ingen respekt för symbolers värde

Det är väldigt oroväckande när ett demokratiskt land struntar i symboler som Röda Korset och vit flagg. Värdet i dessa symboler bör sitta inpräntat i var och ens medvetande.

Under invasionen av Gaza 2007 bombades en av Röda Korsets bilar. Trots att den varit väl utmärkt med symbolen på taket. Trots att Röda Korset är en opartisk organisation. Nu berättar journalisten Jamal Elshayyal, ombord på färjan Mavi Marmara att besättningen viftat med vit flagg och ändå blivit beskjutna. Civila som viftar med vit flagg - blir beskjutna.

– Trots att vita flaggor viftas hör jag fortfarande skottlossning. 2 personer har dött och 16 skadats, hörs Jamal Elshayyal säga i direktsändning i Al Jazeera.

Sedan tystnad....

Om en halvtimme startar vi från Sergels torg.

Fredsaktivister är inte terrorister - öppet brev till Niklas Wykman

I dag har israelisk militär mördat minst nitton europeiska hjälparbetare. MUF-ordföranden hyllar detta och kallar hjälparbetarna för "idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare". Och just där har vi själva kärnan i problematiken. Tack Niklas Wykman för att du belyst detta.

I alla år har vi pro-palestinier och fredsaktivister fått utstå dessa glåpord. Så länge vi klassas som terrorister, både fredsaktivister och Gazabor, kommer omvärlden strunta i vad som sker i Gaza - och just därför måste vi nyttja andra åtgärder som Ship to Gaza. Moment 22. Förstår du?

Men vet du Niklas att i dag liksom under invasionen 2007 stod vi "terrorister" samlade utanför den israeliska ambassaden. Och du borde komma dit för att se vilka vi är. Kom till Sergelstorg i kväll klockan 18 och se detta: Vi är helt vanliga människor, från alla klasser, i alla åldrar med en sak gemensamt. Vi kan inte sitta hemma och se på hur 1,5 miljoner människor, varav hälften barn, nekas all form av humanitär hjälp. Vi kan inte tillåta att ett land bryter mot internationell lag om och om igen.

Någonstanns känns det riktigt obehagligt att du får uttala dig i media med din totala okunskap om folkrätt, FN-stadgar och mänskliga rättigheter. Vet inte hur många högskolepoäng du har men jag gissar att du inte läser till folkrättsjurist.

Jag träffade nyss en tjej vars pojkvänns pappa (obs: ej ideologiskt driven israelutrotare) suttit på den attakerade båten. Hon stod där helt fredligt med sorg i ögonen. Du borde ge dig ut och träffa dessa människor istället för att sitta och sprida hat på facebook och twitter.

En liten andekdot

I dag tänker jag bjuda på en liten anekdot. Eller andekdot som jag valt att kalla det då det just kommer att handla om änder.

Det var för några dagar sen, i onsdags för att vara mer precis, jag satt med en bunt PM om väpnade konflikter. Bunten var lika tung som själva ämnet. Då, när allt kändes som mest obehagligt, ringde det i telefon. Det var Pluttan (a.k.a Rosie).
- Det ramlar änder ur en tall, sa hon.
- Va? sa jag.
- Först var de tre, nu är de fem, sa hon.
- Ramlar det änder? frågade jag, fortfarande förvirrad.
- Ja, jag trodde först det var två kottar, men sen såg jag att det var andungar, svarade hon.

Det framgick snart att hon satt i en skogsglänta vid Enköpings regemente och bevittnade hur en andmamma med två barn stått och hojtat under en tall. Plötsligt och från ingenstans hade det störtat ner ytterligare två andungar. Nu var de alltså fem familjemedlemmar. Vi begrundade ett slag tanken på att det kunde vara ett bo högt där uppe i tallen. Men lägger änder bon i träd? Tillslut besämde vi oss för att släppa ämnet, hon skulle höra av sig om det hände något mer.

Jag återgick till min PM-bunt som nu kändes mindre tung. Någonstans mellan Västsahara och Somalia ringde det igen. Det var Pluttan.
- Nu är de åtta, skrek hon.
Det hade alltså störtat inte mindre än fem andungar ur en och samma tall. Några av dem hade studsat ett par gånger. Det faktum att mamman byggt sitt bo där var nu fastställt. När hela familjen var nedramlad hade mamman räknat in dem och spatserat iväg med ungarna bakom sig på ett rakt led. Pluttan hade slängt ur sig någa gliringar till förbipasserande soldater att där fanns minsann några som kunde gå rakt i ett led.

Hur som helst kom jag att tänka på den andfamilj här i Uppsala som varje år spatserar från BMC till svandammen. De är tvungna att korsa en större väg och får med det hjälp av BMCs studenter, som helt sonika stoppar trafiken. Ingen är på det klara med varför andmamman väljer denna krångliga plats år ut och år in. Men det blir alltid en gullig notis i tidingen. När jag berättade detta för pluttan blev hon helt tyst. Sedan utbrast hon:
- De här måste ju över E4:an!
Nu funderade vi ett tag över vad för en morsa väljer att föda sina ungar högt uppe i en tall flera kilometer från vatten. Det var Pluttan som kom på det.
- Det är klart, sa hon, hon blev ju också tappad från en tall som barn.

Så var den saken utredd.

GD

Morgonvandring i mammas och pappas trädgård

Gullvivor innan pappa raderat ut dem med gräsklipparen.

Tusenskönor i morgonsol.

Vattnet ut grodfontänen risslar nedför skuggiga stenblock.

En röd tulpan från humlans perspektiv.

En ensam backsippa bland ludna lammöron.

Nattens daggdroppar som dröjt sig kvar i lupinbladen glittrar i morgonsolen.

I dag blir en bra dag...

Gaza is calling my name

Nu är det klart. Jag kommer göra det! Inte i dag, men snart...

I dag tänker jag bara ha roligt och skratta. Kanske det blir sista gången jag gör det på riktigt.

Ibland finns det bara dumma frågor

Hon: Skulle du sälja mig för pengar?

Han: Vad menar du?

Hon: Ja, men om du fick 20 miljoner för mig. Skulle du tacka ja då?

Han: Ja, men sen skulle jag leta upp dig.

Hon: Mäh, det gick ju inte.

Han: Jo, du sa ju inget om det.

Hon: Okej, så här då, om någon sa att du fick 20 miljoner bara sådär. Men, då skulle du aldrig få se mig igen.

Han: Men jag skulle vilja dela hälften med dig i så fall.

Hon: VA! Skulle du göra det, sälja mig för pengar?

Han: Ja, fast jag skulle binda för mina ögon så jag inte såg dig. Du sa aldrig något om att höra känna eller lukta.

Hon: Så du skulle kunna tänka dig att bli blind för min skull...

Han: Ja, jo... Eller, det skulle vara enklare att täcka för dig istället.

Själv fick jag aldrig någon

Han sa: Jag vill inte ha en sån där i huset. Den ger en liten flicka en falsk föreställning om vad skönhet är, för att inte tala om anatomi. Om en riktig kvinna vore byggd sådär skulle hon falla pladask på näsan.

Hon sa: Om vi inte ger henne en sån som alla andra flickor har kommer hon känna att hon är udda. Det kommer bli en stor grej. Hon kommer att längta efter att bli sån. Bortträngning leder till sublimering, det vet du ju.

Han sa: Det är inte bara de där spetsiga plasttuttarna, det är alla kläderna. Kläderna och den där idiotiska pojkdockan, vad han nu heter, han med påklistrade kalsingar.

Hon sa: Bättre att få det undanstökat nu medan hon är ung.

Han sa: Låt gå då, så länge jag inte behöver se det.

Hon kom farande nedför trappan, som sjuten ur en kanon. Hon var spritt naken. Hennes hår var kapat rakt av, huvudet var vänt bak och fram, några tår var borta och hon var tatuerad med violetta snirklar över hela kroppen. Hon stötte till krukan med azalean, darrade för ett ögonblick, en kantstött ängel, och föll.

Han sa: Det verkar inte som vi behöver oroa oss.

Margaret Atwood

Det var nog ostfabriken som blev droppen

En mosad ostfabrik, ett förstört gjuteri och tre små skadade barn. Svar på en kortdistansraket som inte skadade någon. Coop tänker inte bojkotta. Jag vill ha paprikor och mandariner som inte smakar blod. Jag vill ha fred på jorden. Istället får jag ett sms från min nyligen utvisade palestinske vän:

Hej!
Jag saknar dig!
Jag bor i Jordan
Jag inte bra :(
Jag svar på gud
Jag meke tebremarad och
trot i allt mitt live...
tahanom dig...

De blodiga barnen på bilderna tittar på mig. Jag har inga ursäkter längre.

Snart packar jag min väska och ger mig iväg....

Fjärilar i magen

I dag blev jag glad. Jag såg årets första fjäril. Det var en nässelfjäril som fladdrade omkring under balkongen. Det är märkligt egentligen. Att man blir helt till sig av en larv med vingar. Hela dagen har jag struttat runt som på små moln. På kvällen blev jag ledsen igen när chefen för Navy CIS dog. Nu går jag som folk igen.

Det där kunde jag varken bekräfta eller dementera

I dag har jag ägnat mig åt så världsliga saker som att dagdrömma. Det var ingen liten dagdröm utan den tog mig nästan femtio år framåt i tiden. Jag satt på ålderdomshemmet med små barnbarn bredvid mig. Det var två mycket söta flickor. Den ene hade precis börjat fjärde klass. Just den dagen hade de haft historieläsning och då tänkte hon på mig som var så gammal och visste så mycket om historien.

- Mormor vet du vad, sa hon så sött, i dag sa vår lärare att förr i tiden fanns det ett land som hette Israel som okaperade (hon menade såklart ockuperade, men hade lite svårt med uttalet på just det ordet) ett annat land som hette Palestina.

Jag svarade som det var att det var en väldigt komplicerad historia. Att Israel var väldigt rädda för stenar och kortdistansmissiler och kände sig därför tvungna till det.

- Men, svarade hon, vår lärare säger att man har rätt att försvara sitt land mot okapation. Att jättemånga palestinier var instängda och knappt hade mat eller vatten. Att de rev deras hus och misshandlade dem varje dag. Så säger hon att Israel mördade flera tusen civila i Gaza 2009.

Jag fortsatte väldigt pedagogiskt att förklara att Israel inte tyckte att de hade något val. Eftersom palestinierna sköt mot dem och kastade stenar. Att de inte tyckte Palestina hade någon snäll regering och dessutom inte var demokrati.

- Men, sa hon då igen envis som hon var, sen sa vår lärare att den Israeliska regeringen inte heller var snäll utan lönn mördade en palestinsk ledare. Att de kopierade pass från européer och MÖRDADE en person.

Här någonstans blir det svårt för mormor att förklara. Till och med i en fantasi. Därför svarade hon.

- Det där kan jag varken bekräfta eller dementera.

Jag hoppas ha ett bättre svar på den frågan om en sisådär femtio år.
DN

Apollo Effekten

Så var det måndag igen, natt och en utmärkt anledning att återuppta mitt bloggande. För hundrade gången eller så. Jag sitter här och försöker vara snäll och känna papegojlukt. Det hela grundar sig i en liten, blygsam dröm jag går och bär på. Det är ingen stor, ouppnåelig dröm men det är allt jag önskar just nu i mitt liv. Jag vill ha en katt och en papegoja. Katten ska vara vit och heta Marlyn. Efter Marlyn Monroe såklart. Papegojan ska vara grön och heta Dolly. Efter Dolly Parton. Jag har velat detta i snart ett års tid. Men hur når man sina mål snabbt och enkelt?

Jörgen Jonsson skriver så fint om att nå sina drömmar i sin bok "Apollo Effekten". Han berättar om nycklar och om att svaret finns hos mig. Jag ska lukta mina mål. Skriva ner dem, måla dem och sätta upp dem på väggen. Om jag bara vill tillräckligt mycket kan jag få det, skriver han. Ja, jag vill. Jag VILL!

Det enda jag behöver göra är att svara på sju magiska frågor.

Fråga ett: Vad är problemet - egentligen?
Svar: Jo, Jörgen förstår du, jag bor i ett litet sketet studentrum och vi kommer inte få plats här jag, Dolly och Marlyn. Dolly behöver en stor bur och Marlyn som är så fin av sig vill ha en egen sängplats. Sen får man inte ha djur här.

Fråga två: Hur vill du ha det istället?
Svar: Åh, jag vill ha en egen lägenhet. En liten tvåa eller, det skulle gå bra med en etta också. Bara vi får plats allihopa.

Här skriver Jörgen att jag ska måla målet. Jag ska förverkliga fantasin så mycket som möjligt. Använda så många sinnen jag kan. Det vill säga lukta, känna, höra och se papegoja och katt. Okej, vad gör man inte...

Fråga tre: Vad ger det dig?
Svar: Jag skulle bli en såndär som har katt. Och fågel. Vilket innebär att jag blir lite vuxen. Lite mer fulländad. Förmodligen skulle det göra mig lyckligare också. Kanske till och med lite snyggare.

Fråga fyra: Finns det något som hindrar dig?
Svar: Ja, mitt boende. (Se fråga ett).

Fråga fem: Vad behöver du för att lyckas?
Svar: En lägenhet. (Se fråga ett och två).

Fråga sex: Så vad ska du göra?
Svar: Jag ska skaffa en lägenhet. För att få det behöver jag ett jobb. För att få jobb behöver jag körkort. För att få körkort måste jag lära mig att köra bil. För att lära mig köra bil måste jag träna mer med pappa och inte kugga hela tiden. För att träna med pappa måste vi komma bättre överens. För att vi ska komma överens måste jag bli snäll och inte vara så lättstött. Jag måste lära mig att ta kritik.

Fråga sju: Vad är det första du ska göra nu?
Svar: Jag ska bli snäll!

Nu är det klart, skriver Jörgen följt av "känslan efteråt var härlig" och lite andra citat från personer han coachat.

Och så kommer det sig att jag sitter här en måndagsnatt, försöker att känna lukten av papegoja och vara lite snäll. Tack Jörgen Jonsson.