Ett litet meddelande till Mr. Hu

Det mig till synes viktigaste för en stats överlevnad är att det existerar en nationskänsla. Men hur skapas egentligen den känslan? Personligen blir jag som svenskast när jag bor utomlands eller under Fotbolls-VM. Eller när någon med en annan nationalitet vågar sig på att kritisera mitt kära land.

Turkiet har med sina över 40 minoriteter stora problem att skapa en nationskänsla. Därför kan en kurd i Turkiet som vill tala sitt språk eller fira sina högtider ses som ett hot mot nationen och nationskänslan. Med det i tankarna ser jag på Kina och Tibet. Kan det förklara hur stora mäktiga Kina kan se på lilla fredliga Tibet och deras önskan att få utöva sin religion i fred som ett så stort hot?

Över hela världen reser sig nu kineser ursinniga över hur omvärlden kan vara så kritisk mot dem och deras arrangemang till OS. Har man någonsin sett Kina så enat? Kan vi i väst genom våra protester mot Kina och deras behandling av tibetaner ha hjälpt Kina på vägen till att skapa sig en nationskänsla?

Om så vore fallet borde kanske den bästa tiden att ge invånarna i Tibet sina friheter vara just i denna stund när kineser världen över reser sig och gemensamt försvarar sitt land inför omvärlden.

Det var bara en liten tanke som dök upp i huvudet på mig när jag istället borde ägna mig åt att studera idéanalys som statsvetenskaplig metod. Och eftersom jag inte har Hu Jintaos nummer kan jag bara skicka ut mitt budskap i cyberrymden med förhoppningen att det når fram: ”Mr. Hu, den bästa tiden är nu!”

Men jag har faktiskt hjälpt Kinas befolkning på ett mer konkret sätt idag. Amnesty hade på ett väldigt pedagogiskt sätt radat upp fyra svartklädda kinesiska ”fångar” med huvor på gågatan idag. En bandspelare spelade upp ett tickande ljud precis som en bomb. För 20 kr kunde man rädda en av dem fick jag det förklarat för mig. Det gjorde jag naturligtvis och min fånge fick kliva ner från det lilla podiet och ta av sig huvan (rätt söt var han, men såg inte så kinesisk ut utan mer svensk). Nöjd och glad gick jag in på H&M och belönade mig med ett par söta linnen inför våren. Men när jag kom ut på gågatan stod han där uppe igen. Jag vet inte vad han hunnit göra sig skyldig till under den korta tiden jag varit borta så jag gick bara förbi och låssades inte se honom. Undrar lite smått om han står kvar där än…
Länk