Jag skulle aldrig gått upp på vinden från första början. Det var så allt började. Eller, det är inte hela sanningen. Det var inte förrän jag öppnade den förbaskade lådan saker och ting började gå snett. Det är någonting spännande, nästan magiskt med lådor man ställt undan och sedan låtit innehållet falla i glömska. Som paket på julafton. Hur som helst tog jag med mig eländet från vinden och så var allt igång. Innan jag visste ordet av var jag fast. Mina vänner har börjat ana oråd. Men jag kan inte sluta. Jag vet vad som har hänt. Jag har blivit besatt. Beslagtagen på min fritid. Igen.Min senaste besatthet var grodor. Det började i en liten butik i Luxor. Det var en decimeterlång, förgylld groda med diamanter på ryggen och smaragder som ögon. Oäkta såklart, men ack så vacker. Själva munnen gick att öppna och i den kunde man lägga sina diamantringar och äkta pärlhalsband. Om man hade några. Jag kunde inte dölja min kärlek, sådär som man bör, så butiksägaren drämde till med ett pris som skulle ha fått kungen av Monaco att rygga tillbaka. De kommande tre dagarna gick jag förbi skyltfönstret och sneglade på min lilla vän som sneglade tillbaka med sina grodögon. Den tredje dagen hade jag blivit underhållning för butiksägaren och hans fyra vänner som satt utanför och drack te.
– Du vill verkligen ha den där grodan va, sa en av dem och blåste ut röken från vattenpipan. Jag nickade min sorgsnaste nick tillbaka. Då hände det. Butiksägarkompisen tittade på butiksägaren som gick in för att hämta den åt mig. De båda log mot varandra i samförstånd. Vi kom överens om ett rimligt pris och så gick det till när jag införskaffade min första glittergroda.
Några månader senare och flera mil bort i presentshopen på Gripsholms slott hittade jag groda nummer två. Det var en betydligt mindre varelse som agerade prydnad på en liten pillerburk, men minst lika glittrig och tycke uppstod direkt. Kvinnan bakom disken tittade på mina trånande ögon och sa att hon förstod min passion. Ganska så snart var vi ingripna i ett samtal som endast kan äga rum mellan två entusiaster av samma intresse. Det framkom efter ett tag att hon hade över hundra levande grodor hemma. De små liven hade kostat henne äktenskapet och troligtvis också förståndet. Jag var ganska så skakad efter samtalet och grodbesattheten fick sig ett snabbt slut.
Nu tillbaka till lådan på vinden. Den här gången flyr jag inte verkligheten till glittriga sagogrodor, glasmåleri, fågelskådning eller shopping utan till helt nya världar. Jag blir stor, stark, snabb och smart. Jag har knäckt hemliga koder och räddat viktiga personer från farliga knipor. Det finns i mina drömmar på nätterna och i fantasin om dagen. När pojkvännen stod på tröskeln i gårkväll och sa någonting om mat som var klar och för hundradegången, kan du inte släppa det där? Skrek jag tillbaka att jag bara ska dö först, fattade han inte det? Alla extraliven var slut men jag hade kommit ända till vattenlandet. Min gubbe sjönk tillslut ner i havet mot en ond, bråd död. Maten hade kallnat för länge sedan. Jag tittade upp från tv-spelet mot bokhyllan på Luxorgrodan som blinkade till mig med sitt smaragdöga och förstod att jag höll på att tappa kontrollen igen. Vad brukar ni göra på er fritid?
