Fjärilar i magen

I dag blev jag glad. Jag såg årets första fjäril. Det var en nässelfjäril som fladdrade omkring under balkongen. Det är märkligt egentligen. Att man blir helt till sig av en larv med vingar. Hela dagen har jag struttat runt som på små moln. På kvällen blev jag ledsen igen när chefen för Navy CIS dog. Nu går jag som folk igen.

Det där kunde jag varken bekräfta eller dementera

I dag har jag ägnat mig åt så världsliga saker som att dagdrömma. Det var ingen liten dagdröm utan den tog mig nästan femtio år framåt i tiden. Jag satt på ålderdomshemmet med små barnbarn bredvid mig. Det var två mycket söta flickor. Den ene hade precis börjat fjärde klass. Just den dagen hade de haft historieläsning och då tänkte hon på mig som var så gammal och visste så mycket om historien.

- Mormor vet du vad, sa hon så sött, i dag sa vår lärare att förr i tiden fanns det ett land som hette Israel som okaperade (hon menade såklart ockuperade, men hade lite svårt med uttalet på just det ordet) ett annat land som hette Palestina.

Jag svarade som det var att det var en väldigt komplicerad historia. Att Israel var väldigt rädda för stenar och kortdistansmissiler och kände sig därför tvungna till det.

- Men, svarade hon, vår lärare säger att man har rätt att försvara sitt land mot okapation. Att jättemånga palestinier var instängda och knappt hade mat eller vatten. Att de rev deras hus och misshandlade dem varje dag. Så säger hon att Israel mördade flera tusen civila i Gaza 2009.

Jag fortsatte väldigt pedagogiskt att förklara att Israel inte tyckte att de hade något val. Eftersom palestinierna sköt mot dem och kastade stenar. Att de inte tyckte Palestina hade någon snäll regering och dessutom inte var demokrati.

- Men, sa hon då igen envis som hon var, sen sa vår lärare att den Israeliska regeringen inte heller var snäll utan lönn mördade en palestinsk ledare. Att de kopierade pass från européer och MÖRDADE en person.

Här någonstans blir det svårt för mormor att förklara. Till och med i en fantasi. Därför svarade hon.

- Det där kan jag varken bekräfta eller dementera.

Jag hoppas ha ett bättre svar på den frågan om en sisådär femtio år.
DN

Apollo Effekten

Så var det måndag igen, natt och en utmärkt anledning att återuppta mitt bloggande. För hundrade gången eller så. Jag sitter här och försöker vara snäll och känna papegojlukt. Det hela grundar sig i en liten, blygsam dröm jag går och bär på. Det är ingen stor, ouppnåelig dröm men det är allt jag önskar just nu i mitt liv. Jag vill ha en katt och en papegoja. Katten ska vara vit och heta Marlyn. Efter Marlyn Monroe såklart. Papegojan ska vara grön och heta Dolly. Efter Dolly Parton. Jag har velat detta i snart ett års tid. Men hur når man sina mål snabbt och enkelt?

Jörgen Jonsson skriver så fint om att nå sina drömmar i sin bok "Apollo Effekten". Han berättar om nycklar och om att svaret finns hos mig. Jag ska lukta mina mål. Skriva ner dem, måla dem och sätta upp dem på väggen. Om jag bara vill tillräckligt mycket kan jag få det, skriver han. Ja, jag vill. Jag VILL!

Det enda jag behöver göra är att svara på sju magiska frågor.

Fråga ett: Vad är problemet - egentligen?
Svar: Jo, Jörgen förstår du, jag bor i ett litet sketet studentrum och vi kommer inte få plats här jag, Dolly och Marlyn. Dolly behöver en stor bur och Marlyn som är så fin av sig vill ha en egen sängplats. Sen får man inte ha djur här.

Fråga två: Hur vill du ha det istället?
Svar: Åh, jag vill ha en egen lägenhet. En liten tvåa eller, det skulle gå bra med en etta också. Bara vi får plats allihopa.

Här skriver Jörgen att jag ska måla målet. Jag ska förverkliga fantasin så mycket som möjligt. Använda så många sinnen jag kan. Det vill säga lukta, känna, höra och se papegoja och katt. Okej, vad gör man inte...

Fråga tre: Vad ger det dig?
Svar: Jag skulle bli en såndär som har katt. Och fågel. Vilket innebär att jag blir lite vuxen. Lite mer fulländad. Förmodligen skulle det göra mig lyckligare också. Kanske till och med lite snyggare.

Fråga fyra: Finns det något som hindrar dig?
Svar: Ja, mitt boende. (Se fråga ett).

Fråga fem: Vad behöver du för att lyckas?
Svar: En lägenhet. (Se fråga ett och två).

Fråga sex: Så vad ska du göra?
Svar: Jag ska skaffa en lägenhet. För att få det behöver jag ett jobb. För att få jobb behöver jag körkort. För att få körkort måste jag lära mig att köra bil. För att lära mig köra bil måste jag träna mer med pappa och inte kugga hela tiden. För att träna med pappa måste vi komma bättre överens. För att vi ska komma överens måste jag bli snäll och inte vara så lättstött. Jag måste lära mig att ta kritik.

Fråga sju: Vad är det första du ska göra nu?
Svar: Jag ska bli snäll!

Nu är det klart, skriver Jörgen följt av "känslan efteråt var härlig" och lite andra citat från personer han coachat.

Och så kommer det sig att jag sitter här en måndagsnatt, försöker att känna lukten av papegoja och vara lite snäll. Tack Jörgen Jonsson.