I dag har jag ägnat mig åt så världsliga saker som att dagdrömma. Det var ingen liten dagdröm utan den tog mig nästan femtio år framåt i tiden. Jag satt på ålderdomshemmet med små barnbarn bredvid mig. Det var två mycket söta flickor. Den ene hade precis börjat fjärde klass. Just den dagen hade de haft historieläsning och då tänkte hon på mig som var så gammal och visste så mycket om historien.
- Mormor vet du vad, sa hon så sött, i dag sa vår lärare att förr i tiden fanns det ett land som hette Israel som okaperade (hon menade såklart ockuperade, men hade lite svårt med uttalet på just det ordet) ett annat land som hette Palestina.
Jag svarade som det var att det var en väldigt komplicerad historia. Att Israel var väldigt rädda för stenar och kortdistansmissiler och kände sig därför tvungna till det.
- Men, svarade hon, vår lärare säger att man har rätt att försvara sitt land mot okapation. Att jättemånga palestinier var instängda och knappt hade mat eller vatten. Att de rev deras hus och misshandlade dem varje dag. Så säger hon att Israel mördade flera tusen civila i Gaza 2009.
Jag fortsatte väldigt pedagogiskt att förklara att Israel inte tyckte att de hade något val. Eftersom palestinierna sköt mot dem och kastade stenar. Att de inte tyckte Palestina hade någon snäll regering och dessutom inte var demokrati.
- Men, sa hon då igen envis som hon var, sen sa vår lärare att den Israeliska regeringen inte heller var snäll utan lönn mördade en palestinsk ledare. Att de kopierade pass från européer och MÖRDADE en person.
Här någonstans blir det svårt för mormor att förklara. Till och med i en fantasi. Därför svarade hon.
- Det där kan jag varken bekräfta eller dementera.
Jag hoppas ha ett bättre svar på den frågan om en sisådär femtio år.
DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar