Det är en av vinterns kallaste dagar. Pulkan rasslar i skaren. "Snälla mamma en gång till". Blöta tumvantar och andedräkten som moln runt mitt lilla huvud. "Snälla mamma". Tillslut måste vi gå in. Jag är iskall och lite för ivrig. Mamma hinner inte hejda mig och ropar förskräckt. "Man måste ta kallt vatten först". Små vita barnhänder under kokhet vattenstråle blir glödande röda. Först kände jag ingenting. Sedan kom smärtan. Jag lärde mig något den dagen.
Ändå...
...stoppar jag mitt frusna hjärta lika ivrigt under glödheta strålar. Om och om igen. Det gör lika ont varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar