Peace Love and Understanding

När jag och min bror var små brukade han nypa mig. Jag slog tillbaka så hårt jag kunde och kunde inte för allt i världen förstå när mamma blev arg på mig och sa att jag som var större och starkare borde veta bättre. Det som gjorde mig argast och mest frustrerad var att mamma tröstade honom fast även jag var ledsen. Ofta förekom dessa incidenter och hela tiden kände jag den stora orättvisan.

Jag ville inte bli arg och upprörd idag men kunde inte låta bli när jag såg reaktionerna på artikeln om Israels 60-årsfirande i dagens DN. När verkligheten ser fruktansvärd ut kan objektivitet låta som kritik. Det har diskuterats till leda vems fel det är och huruvida media är vinklad. Det räcker nu. Khalas!

Medan vi här hemma diskuterar vems fel det är och vem det är mest synd om lever dessa såkallade gubbar och kärringar på minnen och hopp. Och de lever i misär. Det är dessa människor det handlar om och det är just dessa människor vi ska lägga vår energi på.

Det är staten Israels 60-års dag men det är samtidigt någon annans 40-års dag. Peace Love and Understanding. Låt oss dra oss till minnes vad som låg i fokus då. Människan. Kom gärna förbi Uppsala Konstmuseum och se vår affischutställning som invigdes idag. Låt er inspireras av en tid där optimism rådde och tron på att kärleken övervinner allt. Invigningen var sprängfylld med 60-åringar som småleende mindes tillbaka. Om 40 år vill jag uppleva samma sak.