För en sisådär tjugo år sen hade jag svårt att sitta stilla. Efter femton minuter började det rycka i benen. Släktmiddagarna var pest och pina. Jag och min bror tittade otåligt på mamma bedjande om att få lämna bordet. När vi väl fick gå skulle de vuxna sitta kvar och prata.
”Blablabla bla blabla” lät det och jag fattade inte ett skit av vad som sades. För att jag och brorsan skulle hållas lugna, även utan konstant uppmärksamhet, hittade mamma på olika aktiviteter åt oss. Ibland fick vi se på någon film med en varsin påse godis och ibland plockade hon fram ett pussel eller spel.
I helgen uppmärksammade jag samma tendenser hos farmor och mammas morbror Roland. Inspirerad av "kitty show"som vuxit sig allt större bland kattägare i storstan gick jag och hämtade datorn.
Jag tänker inte ta patent på idén men jag vill gärna dela med mig av den. Visar era älskade gamlingar tendenser som att skruva på sig under långa samtal, vädjande blickar eller ett allmänt rastlöst beteende sätt dem då bekvämt någonstans och klicka på länken "senior show" som jag valt att kalla den. Jag lovar att det kommer göra succé!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar